Oj vad veckorna går fort och det säger man ju varje vecka men nu känns det verkligen så. Om 12-14 veckor är det en bebis som ska komma till oss, helt otroligt. Den sista november slutar jag jobba och jag längtar såååå. Jag trivs bra på jobbet såklart men jag längtar efter att få gå hemma och skrota lite. Sova hemma med Kristian och finnas där varje kväll för milo. När jag blir ledig är det december och mitt i julmyset nästan, vädret kanske är lite kallt och ruggigt vissa dagar och man kan med gott samvete vila på soffan, mysa inne och tända ljusstakarna på kvällen. Sen kommer bebis och då väntar man på vår och sommar och hela tiden är jag ledig. Jag kommer att tröttna på det också det vet jag men jag hoppas kunna jobba lite extra. Sen håller man sig sysselsatt med bebis, Milo, hemmet, hunden och hästen kan jag tänka mig :)
Jag mår hyfsat bra, har lite ont av foglossning förmodligen. Det känns om jag går och om jag går för fort får jag värk i magen. Jättetrist när man har hund och häst som skulle behöva mer motion och långa promenader. Med milo i magen kunde jag vara så mycket mer aktiv nästan hela tiden, klart att man på slutet blev trött. Är fortfarande väldigt tacksam för att veckor med att kräkas jämt verkar vara över och nu är det bara om jag utsätts för lukter ibland. En enorm skillnad för hur man mår faktiskt :) Tänk att alla graviditeter kan vara så olika fast det är samma kropp som går igenom dem. Längtar så efter lillasyster(haha tänk om det är en kille) och det är livat i magen nästan jämt. Tyvärr är det mest låååångt ner det sparkar men Kristian har lyckats med att fånga upp en hög spark. Idag såg jag också hur magen rörde sig när jag låg i badkaret. Vänjer mig nog aldrig vid hur freaky det ser ut.