Ett uppvaknande

I helgen skulle vi ha firat första advent och julpyntat på söndagen men istället fick vi stå utanför lägenheten på gården mitt i natten medan brandmän tog sig in i vår lägenhet. Vi vaknade av brandlarmet mitt i natten, eller jag vaknade mest av att Kristian puttade på mig vilket såhär i efterhand skrämmer slag på mig, jag vaknade inte. Jag som alltid är på vakt, som alltid hör om barnen gråter och som vaknar av Kristians alarm på morgonen innan han själv gör det. Jag sov och under tiden pep brandlarmet och vår lägenhet fylldes av rök. Vi tog oss upp och gick kanske lite dumt nog runt för att leta efter elden som vi inte såg någonstans. SOS talade dock om för mig i telefonen hur jäkla viktigt det var att vi tar oss ut på en gång, röken är livsfarlig. Känns som en evighet innan vi kommit ut, katten kastar jag ut först, hunden och hon sitter redan vid dörren så det går fort. Milo vägrar gå upp och gråter, han drar täcket över huvudet igen. Jag pratar hela tiden med SOS som återigen frågar om alla är ute nu, "Ni måste ut genast". Ut med barn och overaller, jag tänker fåfängt och dumt att jag bara har min "sovklänning" på mig och är utan bh. Öppnar dörren snabbt och tar min jacka i alla fall. Vi går ner och stoppar Leah i vagnen, binder fast Tilda som bara skäller på brandmännen, ambulans och polis som sen kommer. Lägenheten fortsätter vara rökig men ingen eld hittas till en början. Till slut kommer de ut och säger att det brunnit bakom kylskåpet. Ohh nej shit tänker jag hur ska man kunna förhindra det i framtiden, kommer man aldrig känna sig trygg igen? När de sen kommer ner igen  en stund senare och talar om att det brunnit i ett av skåpen där en trasa med olja har självantänt och satt eld på en träbit känner jag konstigt nog en lättnad. Detta är en sak som kunde ha och kommer att kunna förhindras, jag känner hur kontrollen sakta kommer tillbaka till mig. Det var en hemsk olyckshändelse och nu vet man hur det inte ska upprepas igen. 

Men sen säger han som tydligt är någon slags chef eller expert att vår brandvarnare i köket där det "brann" var stendöd, den fungerar inte alls och om det inte vore för att vi hade en till inne i Milos rum hade vi kanske inte klarat oss alls. Därför hörde jag den inte på en gång och därför hann det bli så mycket rök i lägenheten, det tar såklart en stund innan den reagerar. Men tänk om vi inte haft den?. Orden "Inte klarat er" "gått illa" och "en jäkla tur" ekar i mitt huvud. Det är kanske bara ett halvår sen vi satte upp den för att vi tyckte att det var lite långt från Milos rum till köket om något skulle starta där inne. Jag inser nu hur dumt det är att bara lita på en enda batteridriven apparat att rädda ens liv om det behövs. Så till er som läser, kolla era brandvarnare alla har en testknapp på sig och köp flera stycken, helst en i varje rum sa en brandman till oss. Förlita er inte på en enda, även om du testar den så kan den ju sluta fungera en timme senare. Oddsen att flera brandvarnare lägger av samtidigt är betydligt lägre och ökar era chanser otroligt mycket. Idag sitter det fyra brandvarnare och en skumsläckare i vårt hem på 3Rok. 
Jag är så tacksam för den andra brandvarnaren och för att allt ändå gick bra, man vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt.

Ut och köp fler brandvarnare nu! Kram 

Kommentarer :

#1: A

Men fy så otäckt, men himla tur att ni klarade er!! Vilken tur att ni köpt en till!! Hur gick det sen? Kunde ni bo i lägenheten på en gång?

skriven

Kommentera inlägget här :