Jessica

I veckan var vi på ultraljud och allt såg bra ut med lillasyster :) Med stor sannolikhet är det en liten tjej där inne för hon kunde inte se något annat som tyder på motsatsen mellan benen. Men man vet ju aldrig, folk har ju blivit lurade förut. Den 21 jan fick vi som datum och det stämmer bra med vad vi trodde också så jag befinner mig fortfarande i vecka 19.

Fast man har gjort det en gång tidigare tror jag aldrig man blir likgiltig inför denna upplevelse och lite tårar rann det nedför kinderna. Milo minns jag låg ganska stilla men denna tjej sparkade och hoppade som om hon fick elstötar. Det såg väldigt kul ut när hela ungen lyfte och det kände jag även vilket såklart förstärkte upplevelsen. Vi har nog ett namn klart redan men vi får såklart se, kanske man ändrar sig totalt sen.

Är i vecka 19 nu och magen är stor, det blev den ju med Milo också men jag har inte gått upp i vikt ännu och ett tag gick jag ner. Vore jag en smal person skulle det kanske inte vara så bra men ännu är det ingen fara. På torsdag ska vi på ultraljud och får se hur bebis(arna?) växer. Måste säga att denna graviditet är så mycket jobbigare och jag har några jobbiga och tuffa veckor bakom mig. Mådde väldigt bra och kände inte ens att jag var gravid fram till vecka 12. Då plötsligt började jag må illa och känna mig oerhört trött och det har hållit i sig fram tills nu. Har fått äta tre kurer med penicillin mot urinvägsinfektion men ingen hjälper, den sista fick jag avbryta eftersom jag kräktes mer än vanligt av dem och barnmorska trodde det var min kropp som sa ifrån denna överdos av antibiotika som den fått. Då var det tal om dagliga sprutor på sjukhuset men det slapp jag när vi gjorde ett sista försök med en annan sorts penicillin som jag precis avslutat. Får hålla tummarna för att den funkat och att jag slipper äta mer. Jag har liksom inte känt någon glädje än av att vara gravid, mått så uselt att de känslorna tagit över tyvärr. Det längsta jag gått utan att kräkas är tre dagar men kanske har det vänt nu :) Nu har jag fått känna lite fladder i magen vilket är supermysigt och det märks att bebis hör där inne. Det vore så underbart om allt vänder nu och jag kan njuta av detta och just nu ser jag som sagt enormt mycket fram emot ultraljudet på torsdag.

Oj så länge sen det skrevs här men har tappat lusten lite till att blogga. Det är såklart kul att skriva lite då och då och bevara lite minnen. I bloggen har jag min första utlandsresa med Emelie som jag än idag kan tänka på och le. Mitt första möte och dejt med Kristian och åren med honom innan Milo. Milos födelse och fina bilder finns här bevarat. Tänker lite att det är kul att hålla folk uppdaterade men tror också att ni som läser redan finns i mitt liv och vet vad jag pysslar med :)