I söndags åkte jag in till förlossningen för en kontroll bara. Har länge klagat på att jag inte känner av bebis så mycket, endast små fjuttiga sparkar långt ner i magen. Vid detta lag borde man se och känna stora rörelser uppe i magen. Allt såg bra ut med bebis men busungen har ju lagt sig upp och ner. Huvudet är uppe och fötterna nere, inför en förlossning brukar de själva lägga sig i rätt position eftersom de ska ut med huvudet först. Läkaren ville inte göra ett vändningsförsök på kvällen utan att ha en operationssal redo för säkerhets skull. Vi fick tid till dagen efter. Sannolikheten att bebis skulle vända sig själv i tid var liten sa de då.
På måndagen åkte vi in, allt såg bra ut men bebis ligger fortfarande fel. Denna läkare ville inte alls prova att vända utan vill ge bebis chansen att fixa det själv. Jag får självklart bestämma om jag ens vill prova att vända och det är svårt att besluta om. Alternativet är kejsarsnitt men det är något jag riskerar ändå om bebis är för stor för mina mått.
Om en vecka ska vi tillbaka för att se var bebis ligger. Är Hen fortfarande felvänd fattade både Kristian och jag det som att de inte provar att vända utan bokar in oss för ett snitt i lagom tid för fullgången graviditet. Om bebis har vänt på sig har jag ändå ultraljud inbokade sen innan för att mäta storlek. Efter dessa mått avgörs hur bebis ska ut så just nu är inget avgjort alls, känns som att vi har oddsen mot oss och att det blir snitt. Varför ska jag prova att vända på bebis utan att ens veta om jag kan föda på egen hand?
Vi får se hur det blir, skönt att veta att bebis mådde bra och klart jag inte känner sparkar uppe om fötterna är där nere :)