JessicaAkerblom

Denna helg har vi inga som helst planer alls och det är jätteskönt. Jag var ensam igår och kollade på Breaking Dawn, värsta tjejfilmen av dem alla kanske men har man sett en film vill man se alla och har man dessutom läst böckerna som är såå mycket bättre måste man ändå se filmen en ensam fredagskväll med lite choklad och mys i soffan.

De enda planerna vi gjort är ett gymbesök och så den stora tvättardagen på söndag. Hela tvättstugan är bokad och jag ska mangla lakan, roligt värre men det blir fint i skåpen sen.

Milo hakade på oss till gymmet såklart

Jag blir ju galen på alla farliga saker i hemmet, man springer som en tok och vaktar honom innan han ens kan gå. Nu "kryper" han ju riktigt bra och det bästa som finns är tydligen el-sladdar. Verkligen dags att babysäkra hemmet.

Nu sitter han helt själv utan stöd och krålar sig fram på golvet, fort går det också och hela lägenheten känns som en dödsfälla.

Milo är ju så otroligt lik Kristian och om man kollar på gamla foton så ser man att det också gäller hans syskon.

Igår sov Milo borta ensam för första gången och vi passade på att mysa här hemma med en middag och film. Visst var det jobbigt att lämna honom och man trodde att han skulle bli jätteledsen och känna sig övergiven men det är ju mest ens eget ego som tänker så. Han var hos Hanna och sina kusiner och på alla bilder hon skickade så var han jätteglad, han åt som han skulle och somnade som vanligt och sov till 8 i morse, han följer sina rutiner alltså. Både jag och Kristian gick in varsin gång i sovrummet av vana för att kolla till Milo men annars så var det ganska skönt att kunna bada ihop och ha filmen på hög volym och sova till 10 idag.

Milo äter inte ersättning alls nästan men den är bra att ha vid tillfällen då man kanske inte vill ställa sig och värma mat. Nallen i sängen gör grovjobbet och allt vi behöver göra sen är att ta bort flaskan och nallen när han somnat om. Inte ofta han vaknar på natten men ikväll blev det tok med sista matningen, han var alldeles för trött. Vi räknade med att han skulle vakna och vara hungrig.

Varje kväll försöker jag att ta en promenad med Tilda. Vi brukar turas om att bada och natta Milo och ge Tilda en egen stund på kvällen. Att ha hund är nästan som att ha ett syskon, hon ska få sitt och blir avundsjuk ibland. Så min och Tildas kvällspromenad är ibland den bästa stunden på dagen. Det är en viss mysig känsla att gå runt bland husen i mörkret och se hur det lyser i fönstren. Det är bara hunden och jag och vi går alldeles tysta, ibland har jag musik i ena örat och jag glömmer att jag är mörkrädd.

Alex var förbi på en kaffe och promenad. Skvaller såklart då det var ett tag sen vi sågs, hon lovade att komma på nästa tjejkväll. Med sig till Milo hade hon en jättsöt späckhuggare.

Jag lägger honom på ett ställe och sen visar ett spår av leksaker var han är sen.

Milos små matlådor har en förmåga att försvinna hela tiden. Ibland tar jag till en nödlösning och fryser in maten i bullformar, det funkar jättebra men är kanske inte så miljövänligt. Ska prova att frysa in det i diskade barnmatsburkar, läste att det går bara man fryser det utan lock först för att slippa att glaset går sönder.

Ikväll blev det kokt sej med dillkryddad potatis och blomkål till. Milos mat blir alltid så god, ja förutom när jag råkade krydda hans böngryta med kanel, inte jättegott, inte jätteäckligt och han åt glatt. Det är kul att laga barnmat för det blir så jäkla mycket av så litet-billigt och bra. Gjorde också en mjölksås och hällde i istärningsfack, sen är det bara att plocka fram ett par tärningar och krydda med tex curry, dill, ost etc. Haha usch jag låter som bitcharna i solsidan....

Idag ringde läkaren som jag var hos igår eftersom jag själv trodde att jag hade urinvägsinfektion. En infektion visade det sig att jag hade men den kan sitta varsomhelst i kroppen. Han skickade provet på odling ändå eftersom han just denna dag hört på radion att väldigt många kvinnor kommit till sjukhuset och visat sig ha resistenta bakterier och sjukvården skulle vara extra noggrann.

Idag ringde han och visst tusan hade jag bakterier som satt högre upp än i urinvägarna och därför inte syntes så ett stycke penicillin-kur blev det för mig. Det är ju inget att vara glad över men jag kände mig så dum igår när jag gått till doktorn och gnällt över hur dåligt jag mår och så är det inget direkt fel som de hittar. Bara att få höra att man inte inbillat sig allt man känner var skönt. Nu kan jag äta kuren och sen ska det ju vara bra och jag kan få fortsätta att vara glad och pigg.

Äntligen fredag och Kristian är hemma. Ikväll är vi sådär osocialt sociala som man ibland behöver få vara. Vi passar på att ta oss tid att använda de julklappar vi gav varandra. Kristian spelar sitt NHL 12 och jag läser "En dag" som jag fick av honom efter att jag gillat filmen så mycket, böckerna brukar vara bättre.