...
Nyss kommit hem från en underbar skogspromenad, visst det är mysigare på sommaren och våren, nu är det bara en massa vatten och lera överallt. Hundarna blev dyngsura, Tilda fick sig en rejäl tackling av hundens motsvarighet till en bulldozer, Lex, bastant liten sak med korta ben och brett huvud rusar in i henne när hon i lugn och ro sitter och gör en nummer 2, rakt ner i ett dike ramlar hon med huvudet före. Skäms och får en sympatikram av matte som sedan skäller på Lex. Det luktar blöt hund hos oss nu, det är skitigt, kläderna är skitiga, skogen var skitig men ack så ljuvligt vi har haft det. En mycket välbehövlig promenad då hundarna bara får springa fritt och vara hundar, inte den dresserade, pålitliga människans bästa vän, ibland behövs en paus från det jobbet också. Tilda har slocknat i sin säng och jag kan med gott samvete fortsätta med allt annat.
Tack Emelie för att du hämtade oss och följde med :)
Fredag
Äntligen fredag med allt vad det innebär. Det som gäller denna helg är att Manne kommer och häslar på oss, han och Kristian ska till Raw, meningen var att jag skulle följa med men vet inte hur det kommer funka. Mörkt ute, massor av folk, fulla människor och så ska man dit och hem, någon annan gång ska jag med, det ska jag. Kan ju inte överge den jag är totalt, festglada och sociala jag är bara inte redo än och jag nöjer mig med en idolkväll. Är himla rastlös nu de dagar jag inte kör samtidigt som jag kände att jag behövde en liten paus från det också, nästa vecka tar jag mina återstående fem lektioner och kör på halkbanan.
Fredag, och jag har spenderat över en timme nere i källaren bland våra förråd för att organisera lite, nu har vi ett skräpförråd och ett fint organiserat. Skräpförrådet låtsas jag som om det inte existerar och bryr mig bara om det fina förrådet med alla viktiga saker i, det mesta har jag dock i lägenheten just nu, tanken är att det ska få plats i lägenheten (det fick ju plats i vår lilla etta). Oj oj undrar hur Manne ska få plats nu då, tanken är väl också att allt ska var fint och klart tills Kristian kommer hem, men ja.....ni vet ju hur det brukar bli när man tänker så :P
Nu ska jag ta en liten paus, Tilda vill ut så jag och Emelie tar alla hundarna och Calles Bea (bil) och kör ut till landet för en skogspromenad, mina gamla krokar i Hållsta, hoppas jag minns någon väg.
Säkert
Tilda fick låna en väst av barnen, hon ska dock få en egen anpassad för de med fyra ben
Fredag,lördag,söndag
Fredagen den 13e var som vilken annan fredag och tur är väl det, jag har haft otur (och tur) för ett helt år. Lite mys med Carl, Emelie och syster med sin Elie. Idol blir som Emelie säger lite roligare när man är flera som kan sitta och döma, gnälla på och hylla de som står där. På lördagen jobbade jag, fick resa från stan och hade det jättekul. Kvällsmys bara jag och Kristian och det blev en tidig kväll.
Idag söndag kom vi äntligen ut på en riktig promenad i skogen, ohh så skönt det var och jag tittade mig nästan aldrig över axeln, skogen känns tryggare än upplysta staden. Promenaden slutade hos Jaana i odlaren, bus med barnen och det planerade korta besöket blev till lunch och middag. Tilda och vi är helt slut just nu. Jag ska trots det försöka plugga lite körkortsteori. I morgon smäller det, trots missförståndet med körkortsskolan. jag ringde och sa att jag vill ta körkort ganska fort men att jag har till slutet på detta år på mig. Klappat och klart och de satte upp ett schema åt mig, 10 körlektioner på fem dagar bidde det...intensivkurs någon? Jag ska se om jag kanske kan dra ut på det lite, det måste jag då halkbanan krockar med möte på jobbet. Annars kör jag på med detta, lika bra, bara hoppas att jag klarar teorin på lika kort tid. Men jag är väldigt nervös över att behöva sitta i bilen med en okänd man, jag vet att det är dumt att tänka så.....
Helgen
Lördag kväll kom Manne förbi och vi tre gick ut till thai classic. Jag tvekade länge och försökte nog förhala det lite men som tur var lät killarna mig inte vara rädd och vi fick en trevlig kväll med god mat som alltid. Bilproblem och firande av morfar på söndagen. Nästan alla mammas syskon var där, trevligt att träffa släkten men det blev jobigt också, en massa prat och mycket folk. Kände mig lite obekväm och fick huvudvärk men trevligt var det ändå.
Nu tisdag är det stalldag som vanligt, ser fram emot att komma ut ordentligt och låta Tilda springa runt lite och ta en tur ut med hästen och Emelie innan det är dags för att göra lite hederligt gammaldags stallarbete.
Torsdag
Idag ringde jag och bokade tid till körskolan, tänker inte sitta inne och tycka synd om mig själv längre. Att ha ett mål att satsa på och något att se fram emot gör att jag inte tänker på något annat. Ett körkort är också en enorm trygghet att ha då man ska någonstans. Idag är som ni märker en bättre dag trots sömnbrist, tror det är för att jag vet vad jag ska göra på torsdagar, stallet med mina tjejer, mina underbara vänner. I morgon blir det stallet med och i helgen blir det barnvaktande åt de tre små trollungarna i Odlaren. Att hålla mig sysselsatt fungerar faktiskt.
Tack
Familjen, min mamma, pappa och syster, kusin Gustav, faster Eva, kusin Emma. Kristians systrar och bror, mamma och pappa som alla bryr sig och som jag fick en ny jacka av förutom en massa stöd och kärlek, ni känns som min egen familj, allihopa med alla underbara barn som jag älskar.
Kristian, du är underbar hela du. Du är så stark och trygg och har inte tvekat en enda sekund att ställa upp hur mycket jag än behöver dig. Du finns där när jag vaknar på nätterna och du har fått tagit så stort ansvar, sådant vi annars delar på. På ett sätt är jag glad över allt som hänt, det är inte alla som får testa sitt förhållande och alla förhållanden klarar inte av att testas eller att man får en svacka. Jag vet nu att det är vi, att vi klarar av svårigheter och sämre tider då allt inte är som när man är nykär. Jag vet att du i framtiden kommer att finnas där för mig och att vi kommer klara eventuella kriser, det bästa är att jag vill att du ska finnas där. Älskar och vill ha dig, bara dig.
Dagens
För en vecka sen...
Man tycker att man är försiktig och förståndig, sen ibland kommer det tillfällen då man släpper på detta, i mitt fall handlade det om en borttappad cykelnyckel och jag beslutade mig för att gå i stället, även detta övervägde jag. Är inte det konstigt att du som tjej ska behöva stå utanför ditt hus och överväga hur du ska ta dig till jobbet eftersom alternativ A, din rutin inte är ett alternativ. Sen intalar man sig att man är lite larvig, lite för försiktig och att man inte kan gå runt och tro illa om alla, det stämmer ju ioförsig men var ska man dra en gräns då? Förståndig-Försiktig-Rädd-Paranoid är alla steg på vägen, var ska man stanna? Om man är förståndig, hur nära försiktig är man och hur långt ifrån paranoid står man? I en perfekt värld ska vi tjejer inte ens behöva överväga våra beslut, inte såna som handlar om en sådan enkel sak som när vi ska gå ut eller hur det ska gå till. I en perfekt värld alltså...
Det är svårt att förklara hur man känner sig, svårt att förklara hur man helt plötsligt känner det som om en annan människa tänker åt dig. Dina tankar är ologiska och du kan inte hjälpa att du tror att någon ska skada dig mitt inne på Ica eller att han som gjorde detta mot mig ska se mig, han kanske känner igen mig ute på stan och jag vet inte vem han är. Jag vill skrika till alla tjejer jag ser ute med hunden i mörkret att de ska akta sig, fattar ni inte att det är farligt? Jag vet att de tankarna är fel men som sagt, det är någon annan som tänker åt mig, en hysterisk och rädd människa. Han går fri från detta eftersom han dolde sitt ansikte så väl medan jag bär små sår efter hans kniv i mitt. Han kanske inte ens minns det men jag skulle gärna glömma, ibland lyckas jag tack vare min familj och mina vänner. Nätterna är svåra, då jag drömmer mycket. Jag sysselsätter mig ganska mycket och är ofta i stallet ute på landet. Där är det saker som behöver göras och jag har mina vänner att prata med.
Att gå ut ensam med hunden är det jag saknar mest, det är ju ganska självklart att jag tycker det är läskigt med mörker och att det kommer dröja innan jag vill gå ut på krogen och ha kul men jag trodde aldrig att jag skulle tycka en sån enkel sak som att gå på stan, handla mat eller ta en promenad skulle bli svårt och jag kan heller inte förklara vad det är som är svårt. Ibland är det bara jobbigt med mycket folk omkring, ibland är det för att jag är rädd att det ska hända något, ibland är det för att jag tror att jag ska möta honom och ibland är det bara en känsla av rädsla som finns där. Jag saknar min förmåga att tänka logiskt och det är något jag får öva upp igen. jag saknar att tycka om män, nu undrar jag mest om någon av dem är han eller någon annan som vill mig illa, som sagt, jag är inte alltid logisk men jag tar en dag i taget.
Detta hände
Min första dag på jobbet i Stockholm och jag skulle ta tåget dit som gick klockan 5 på morgonen, jag hade varit där förut och cyklar alltid för att känna mig lite säkrare, dessutom går det ju snabbare. Utanför huset hittar jag inte min cykelnyckel och går istället. Jag tvekar lite men tänker att det nog inte är så farligt, det brukar ju aldrig vara någon ute såhär dags. På vägen till tåget ser jag inga människor, en och annan bil bara. Vid kyrkan kommer han ur mörkret bakifrån och rycker tag i min ryggsäck och halsduk samtidigt som han säger åt mig att hålla käften, det spänner hårt runt halsen och min ryggsäck åker av. Jag vänder mig om och ser en kille med svarta kläder och en halsduk uppdragen över mun och näsa, han står lite konstigt, ostadigt och han viftar med en kniv. Jag fryser till is och han viftar och viftar, jag märker inte då att han faktiskt träffar mig i ansiktet och på min jacka hela tiden. Jag ser bara att han viftar med kniven. Jag vet inte hur länge vi står så(förmodligen går allt väldigt fort) innan han kommer närmare och tar tag om mina axlar. Han lägger sina händer på mina axlar, kniven har han i sin hand, den ligger på min ena axel och pekar mot min hals. Han behöver nog inte trycka särskilt hårt utan jag lägger mig ner på backen, rädd att få kniven i halsen. Nu när jag ligger där börjar han att fumla med sina kläder, verkar inte som att han hittar dragkedjor och knappar och han står lite framåtlutad, svårt med balansen. Det känns som om han tar evigheter på sig att försöka få av sig kläderna och jag hinner resa mig upp och sparka till honom på benet. "Aj din fitta" säger han och springer iväg. Han springer konstigt, som ett litet barn.
Vet inte hur länge jag står med mobilen i handen när jag ser en kvinna komma, hon hjälper mig in till polisstationen. Hos polisen ser man att jag har sår i ansiktet och att min jacka är sönderskuren.
Polisen tror att det var en knarkare, någon som var hög eller full och inte hade riktig kontroll på sin kropp och sina rörelser. Vad han ville vet man inte, det får vi nog aldrig reda på. Det har kallats för rånförsök, våldtäktsförsök och försök till dråp, jag skiter i vad man kallar det. Jag kan inte identfiera någon eftersom jag bara såg ögonbryn och ögon, det var mörkt och han hade mörka kläder. Han sa inte mycket heller.
Måndag
Hemkommen
Fredag
Helgen är fullspäckad med vänner och familj. I morgon har vi "fest" igen och nu ska vi snart gå ut och äta med Emelie. Kristian undrade var vi ska gå och jag stirrade på honom och frågade om han insåg att han ska gå ut med Mrs och Mrs Thaimat. I lägen som dessa är Emelie min Mrs Thai, tur att Kristian visade sig vara en Mr Thai också.
Stalltjänst kommer olägligt inför lördagen men vad gör man inte för sin havremoped. På söndag är det barnkalas i Torshälla. Som sagt, en helg att se fram emot, en helg som visar vad livet går ut på, Kärlek, vänskap och familj.
Måndag
Idag måndag startade jag en tradition, klockan 08 varje dag hittar ni mig och Tilda med sällskap av Alex ute på promenad. Jag har kommit fram till att jag egentligen inte ska sova länge utan mår bäst av att gå upp tidigt. Man ska inte sova mer än 7-8 timmar, gör man det blir man bara trött och stör kroppens rytm. Sagt och gjort, promenaden avklarades på lite mer än en timme och sen blev det en kopp te hos Alex. Kom hem till stöket här hemma, bäst att sätta igång innan jobbet.
Kram på er, hörs senare :)
Till alla er därute
Har ni tänkt på hur många människor som vi möter, berör och skapar minnen med som sen bara försvinner ut ur ditt liv. Det är väldigt många och ibland blir jag sentimental och tänker på er alla, gamla vänner, klasskamrater, flirtar, förälsker, festkompisar, familj och folk man haft djupa samtal med i en soffa på en fest. Hoppas ni alla tar er en stund då och då för att uppskatta gamla minnen och vänner och vad de faktiskt gav er. Uppskatta era föräldrar som lagat mat till er under åren, uppskatta dina syskon som gett dig ett tillfälle att bråka och leka i en och samma sekund.
I will remember you
Will you remember me?
Don't let your life pass you by
Weep not for the memories
Remember all the good times that we had
We let them slip away from us when things got bad
Clearly I first saw you, smiling in the sun
I want to feel your warmth upon me, I want to be the one
I will remember you
Will you remember me?
Don't let your life pass you by
Weep not for the memories
I'm so tired,I can't sleep
Standin' on the edge of something much too deep
It's funny how we feel so much but we cannot say a word
We are screaming inside, we can't be heard
I will remember you
Will you remember me?
Don't let your life pass you by
Weep not for the memories
I'm so afraid to love you, but more afraid to lose
Clinging to a past that doesn't let me choose
Once there was a darkness, deep and endless night
Gave me everything he had, oh he gave me life
And I will remember you
Will you remember me?
Don't let your life pass you by
Weep not for the memories
I will remember you
Will you remember me?
Don't let your life pass you by
Weep not for the memories
Weep not for the memories
