Jag är inbokad på ultraljud vecka 38 och vecka 40 för att se hur stor bebis är. Jag har tydligen lite litet bäcken har man kommit på nu fast jag gjorde en röntgen redan när Milo var liten.
Ja jag är lite bitter över det faktum att de sa att jag hade normala mått och absolut kunde föda normalt inför Leahs ankomst. Leah kom ut den vanliga vägen men det var kämpigt och de sa till Kristian att om hon hade varit större hade det inte gått. Hon vägde ju som en normal bebis(3400g) och var inte alls stor. Men tur att de sa så för det fick ju min barnmorska att inför denna gång skicka min röntgen till en läkare. Måtten är normala men det är precis på gränsen, 2 av 3 mått är gränsfall till att vara små så denna gång tar man ställning till hur bebis ska komma ut. Jag vet faktiskt inte vad jag hoppas på, just nu känns både en vanlig förlossning och ett kejsarsnitt ganska osäkert. Men jag antar att man får lita på läkare och att de fattar rätt beslut :)
Milo som är 4,5 år förstår ju massor denna gång till skillnad från när Leah kom och han bara var 2,5 år. Det är så kul att prata med honom om hans förväntningar och tankar, han hoppas på att det är en till flicka i magen, han tycker ju så mycket om Leah säger han. Frågar man om namn får man larviga svar som "Skruttis" och "Pluttis" men ett riktigt namn han hållit fast vid hela tiden är "Leo".
