....

Igår var en sådan jobbig dag och jag tillbringade många timmar på sjukhuset som anhörig och stöd. Helt slut var jag och jag planerande att gråta ut när jag kom hem men då var jag alldeles tom och inga känslor kom fram. Jag klev in i en roll där man var tvungen att vara fokuserad, stark och inte få panik eller känsloutbrott. Flera gånger höll jag på att avslöja min proffsiga lugna mask men räddade det snabbt och när jag väl kom hem sen så satt den kvar och det var den jag hade blivit. Det fortsatte idag med att jag tog itu med en massa praktiska saker, just nu det enda jag kunde bidra med idag och jag gick in för det totalt genom att städa någons hem i 6 timmar. Städning är avkoppling för mig för det mesta, mår jag dåligt och är nere så kan det ta sig uttryck i en stress att ha städat och organiserat runt omkring mig så det passade mig ganska bra att vara den som tog det praktiska ansvaret även om jag också hade behövt få en känslomässig respons och kanske få prata med någon och bolla tankarna. Så jobbigt att inte kunna förklara eller skriva allt men det gäller inte mig eller Kristian. Vet inte hur jag ska göra för att få tömma alla känslorna, kan inte gråta och är ganska kall i känslorna just nu men av erfarenhet vet jag att man alltid mår bättre av att lätta på trycket, kroppen tar hand om det själv annars och kanske inte alltid på ett sätt man själv vill.

Kommentarer :

#1: Anonym

:( <3

skriven

Kommentera inlägget här :