Länge sen
Jag har haft en bloggpaus, ganska så ofrivilligt egentligen för jag har helt enkelt bara glömt bort att skriva. Fick hem Kristian i måndags, han var trött men hade haft jättekul men skidåkning var inge för honom sa han. Jag tror att jag kanske har haft lite ångest över att börja jobba, det är såklart väldigt roligt att komma igång men som sagt så är det blandade känslor. Jag har jobbat i helgen och Milo har varit dålig med magont och dålig aptit men Kristian klarade sig jättebra ensam men nu är han nog lite trött stackarn. Jag är inte till mycket hjälp då jag också är sjuk, vaknade upp på jobbet i morse med världens dunderförkylning med hosta som sällskap. Det kom som en blixt från klar himmel och jag är helt slut och känner mig jättesjuk. Har precis påbörjat ett löptränar-program och körde första passet på gymmets löpband i veckan. Det var verkligen min grej, hade massa bra dansmusik i lurarna och kom på mig själv med att hamna i feststämning där på löpbandet. Efteråt kom jag hem och höll på att göra Kristian galen, jag var så uppe i varv och glad, snacka om endorfinkick. Det var en jättelätt början, allt som allt tog det 40 min då jag gick och vämde upp i 10 min. Sen sprang jag i 2 min, gick i 2 min, sprang i 2 min etc i totalt 30 min. För mig och min kapacitet var det otroligt, svetten rann och droppade från ögonbrynen ner på kinden och jag längtade redan då efter nästa pass som skulle blivit idag. Behöver bara visa mig på gymmet så blir jag alltid sjuk men jag har läst att det är för att immunförsvaret är så oskyddat i början och att det kommer bli bättre. Jag är så nöjd över att ha hittat min grej, nu ska jag leta ännu mera musik och någon gång hoppas att jag har råd att köpa ett par bra skor.
