Jag har jobbat i helgen men när jag slutade tog vi bilen hem till Emelie och Andreas. Jag hade sådan tur att Gustav var vaken och självklart kunde jag inte låta bli att gosa lite. Bebisjukan slog till direkt. Han påminde så mycket om Milo, stora stadiga killar båda två, nästan som om de hoppat över en månad :). Blev otroligt känslosam igen, det är en sån jäkla stor lycka och glädje och jag vet hur efterlängtad denna lilla kille va. Glädjen märktes i hela huset och man blir glad för sina vänners skull när de mår sådär bra.
Innan vi skulle dit berättade jag för Milo att Emelies bebis kommit ut ur magen nu och att vi ska hälsa på. Blev ett litet roligt samtal av det hela
"Men mamma ska bebis följa med oss hem? Vi ska också ha bebis"
"Nej det är ju Emelies älskling som hon vill ha kvar"
"Men kan vi kanske köpa en bebis i affären, ja mamma det var en bra ide"
"Nej Milo bebisen bor ju inne i magen först"
"Men mamma vi ska sätta in två bebisar i din mage, som Leah och sen kan dem följa med oss hem"
Snart kanske vi måste berätta hur bebisen hamnar i magen-HJÄLP! :)
På väg till första besöket hos Gustav, lite pirriga är vi :)
♡♡
skriven