På sin ettårsdag tog han några stapplande steg på egen hand. Innan dess har han gått utmärkt bra men bara om man håller honom i handen. Sen har det fortsatt så och han har mest krypit på golvet och vi trodde aldrig han skulle bli intresserad av att gå. Sen en dag så bara gick han, blev jätteförvånad men sen dagen går han omkring här hemma som om han alltid gjort det. Känns fortfarande ovant att se honom komma gåendes :)
Ett år har gått fort och vad snabb han var att förvandlas till en liten människa, ett barn och inte en bebis, vår fina underbara överraskning. Den mysigaste perioden är nästan nu när han blivit en pojke som leker och "pratar" men man kan också få se en skymt av en liten gosig bebis ibland. Han pratar inte särskilt mycket, i alla fall inte av tydliga ord men han låter en hel del och det bästa är hans glädjetjut "mammmma" när man kommer hem från jobbet. Jag skulle kunna göra vadsomhelst för att alltid få höra det. Han blir lätt tjurig om man tar saker han inte får ha och det är väldigt synd om honom då. Då gör han också sin grimas som är svår att beskriva men som innebär att han är tjurig och inte ledsen. Han älskar sin kanin-nalle och när han är trött hämtar han den och sin napp från sitt rum. Att leka inne på rummet är han jätteduktig på och ofta efter maten vill han in dit och kan sitta själv där inne, han pratar och lägger lego i sin låda och välter lådan och river runt i det mesta. Finns så mycket mer att berätta som man vill minnas för alltid....
I morgon ska jag till läkaren för att kolla upp knölen under ögat, hoppas jag hamnar rätt efter flera turer fram och tillbaka.