På förlossningen

I tisdags hade vi tid på förlossningen för att vända på bebis men det behövdes inte :) duktiga bebis hade fixat det själv så nu hoppas vi HEN ligger kvar. Väl på plats gjorde vi upp en plan med läkaren och det känns helt ok även om vi fortfarande inte vet hur bebis ska ut. Om två veckor ska vi in för kontroll. Bebis storlek ska kollas och min mognadsprocess ska kontrolleras. Visar kroppen signaler(alltså är livmodertappen mjuk, är jag öppen) på att vara redo och bebis inte är för stor så får vi förmodligen hjälp med att starta förlossningen. Denna läkare ville inte göra en igångsättning helt från 0 eftersom jag har en misslyckad bakom mig redan utan är bebis stor eller är jag helt omogen så bokas ett snitt in. Känns som en bra plan just nu.  

Här hemma händer inte mycket just nu, vi tar det lugnt om dagarna och myser mest. Försöker fixa hemma men kroppen säger ifrån det mesta vissa dagar och andra känner jag knappt av den där förbaskade ischiasnerven som bråkar så mycket. Gör jag dock en massa de dagar jag kan så har jag ont nästa dag. Ska bli så skönt sen att börja jobba för att min ischias ska försvinna. Vet att det kan ta tid och inget som försvinner bara för att bebis är ute men har jag tur så :) 
För övrigt måste jag säga att det varit en härlig och superlätt graviditet. Ont på slutet är ganska vanligt ändå och jag är tacksam för att jag fått må bra. 


Lekland

Idag mötte vi upp Emelie med familj+Malin för en dejt på leklandet. Precis vad mina vildar behövde, det har blivit dåligt med aktivitet på sista tiden. Jag vaggade mest runt och lät stackars Kristian springa runt. Hade tyvärr inte en chans att hinna med vilket kändes lite trist, jag är van vid att följa med barnen runt på allt kul men de saknade mig inte alls :) Babyhörnan var perfekt att sitta vid men där trivs Milo i kanske fem minuter. Leah har åldern inne för båda platserna men hänger gärna med storebror. 


Upp och ner

I söndags åkte jag in till förlossningen för en kontroll bara. Har länge klagat på att jag inte känner av bebis så mycket, endast små fjuttiga sparkar långt ner i magen. Vid detta lag borde man se och känna stora rörelser uppe i magen. Allt såg bra ut med bebis men busungen har ju lagt sig upp och ner. Huvudet är uppe och fötterna nere, inför en förlossning brukar de själva lägga sig i rätt position eftersom de ska ut med huvudet först. Läkaren ville inte göra ett vändningsförsök på kvällen utan att ha en operationssal redo för säkerhets skull. Vi fick tid till dagen efter. Sannolikheten att bebis skulle vända sig själv i tid var liten sa de då. 

På måndagen åkte vi in, allt såg bra ut men bebis ligger fortfarande fel. Denna läkare ville inte alls prova att vända utan vill ge bebis chansen att fixa det själv. Jag får självklart bestämma om jag ens vill prova att vända och det är svårt att besluta om. Alternativet är kejsarsnitt men det är något jag riskerar ändå om bebis är för stor för mina mått. 

Om en vecka ska vi tillbaka för att se var bebis ligger. Är Hen fortfarande felvänd fattade både Kristian och jag det som att de inte provar att vända utan bokar in oss för ett snitt i lagom tid för fullgången graviditet. Om bebis har vänt på sig har jag ändå ultraljud inbokade sen innan för att mäta storlek. Efter dessa mått avgörs hur bebis ska ut så just nu är inget avgjort alls, känns som att vi har oddsen mot oss och att det blir snitt. Varför ska jag prova att vända på bebis utan att ens veta om jag kan föda på egen hand? 
Vi får se hur det blir, skönt att veta att bebis mådde bra och klart jag inte känner sparkar uppe om fötterna är där nere :)