Nu då? Nu då? Eller...?

Klockan 00 gick en del av vattnet vad vi tror men man vet ju aldrig. Det var mer denna gång än förra gången då jag också var tveksam på vad det var. Nu blev det en hyfsat stor pöl i sängen dock var det inte som om någon hällt ut en hink som man hört om för vissa men fostervattnet behöver inte komma ut allt samtidigt tydligen. Ganska så exakt en timme efter vid 01 kom smärtan, många gånger värre än förvärkarna jag haft, denna satte sig i ryggen och trycket neråt och bakåt mot rumpan var stort också. Sprang och ville gå på toa ett par gånger utan resultat, hajade inte riktigt vad som var på gång trots allt. Smärtan sköljde som en våg över mig och var över på några sekunder, man känner hur den kommer krypande och klättrar uppåt och sedan är man med på nedförsbacken när den minskar. Nästa våg kommer tätt efter men håller heller inte i sig länge. Blir nervös och undrar om man ska åka in ändå när de kommer så tätt. 3 värkar på 10 minuter, då kan man åka in har man ju hört. Tycker inte att smärtan är som jag föreställt mig att de är när man åker in så fattar på nåt vis ändå att det inte är dags, läser på lite och värkarna ska också hålla i sig i nästan 1 minut eller mer, skönt ändå att få vara hemma. Kristian masserar ryggen men det gör ont och jag säger att han kan sova ett tag om han vill.
Duschar mellan 3-4 och duschen blir min bästa vän, i den finns knappt någon smärta och jag har radion på och koncentrerar mig på musiken. I duschen blir jag än en gång tveksam till om det är på gång, stänger av den och står där en stund bara.....aj aj aj fan också. På med duschen igen och nu anar jag bara värkarna under all den sköna värmen. Tar värktabletter. Jag har inte sovit än och föregående natt somnade jag 3 och så upp 07 för sjukhusbesök, är sjukt trött nu, lyckas vila men inte sova i en timme ungefär.
Klockan är nu 05.40 och jag tvekar igen på om det verkligen är dags, visst har jag jävligt ont men smärtan kommer inte lika ofta och är inte lika stark, påminner mer om förvärkar igen och känns knappt i ryggen. Första gångerna låg jag i sängen och grät, nu har jag skrivit detta inlägg, visst med småvärkar men som sagt inte i närheten av det jag kände förut. Har svårt att tro att detta är falskt alarm men var är då värkarna?
Kl 11. Saknar fortfarande värkar, kommer en o annan som inte alls är i samma klass som de under natten. Men det är bara att gilla läget och förundras över hur kroppen fungerar. Tvekar inte på att det faktiskt var på gång, inga förvärkar här inte. Sitter i soffan och äter lyxig frukost som Kristian ordnat. Klockan 15 ska vi in till förlossningen, de vill alltid att man kommer in vid misstänkt vattenavgång, annars skulle jag inte åka in men nu säger de ju det så....Ringer inte ens och talar om för folk, känner mig löjlig även om jag vet att det inte är mitt fel att det avstannat och att det faktiskt kan bli så. Bebis är absolut på väg ut men det kanske dröjer till ikväll, i natt eller i morgon innan värkarna är här igen. Vi får se helt enkelt :) Jag är lugn och förväntansfull vad som än händer, bara att följa med kroppen så får vi se när och om den vill påbörja arbetet igen.
Kl 18. Hemma igen från förlossningen och nu tycker jag ändå att värkarna börjar komma tillbaka litegrann. Det gör ont ner mot rumpan, i ryggen och mensvärk. Kan inte påstå att det är någon regelbundenhet, de kommer lite när de vill och varar inte länge. Vid undersökning var jag öppen 2 cm så lite lite har det hänt under natten men det är ju en bit kvar. Vid 3-4 cm räknas förlossningen vara igång och då får man stanna kvar. Vid 5 cm får man epidural om man vill. Jag är bara nöjd med att kanske kanske slippa bli igångsatt i morgon och även om jag blir det så kommer det att bli lättare nu när processen är igång :) Vi får se vad kvällen och natten bjuder på. Vad som än händer så föder jag barn i morgon, hur sjukt är inte det?

Hehe

Jo jag vet vad jag sa, att jag skulle kämpa för att få sättas igång. Men när läkaren(en annan denna gång) rekommenderar att vänta pga av riskerna och att det är det bästa för bebis och mig, då är det klart att man biter ihop, ler och säger javisst doktorn jag vaggar väl tillbaka till bilen då. Ärligt talat så hur trött jag än är så är jag mycket tacksam för alla chanser jag får till att påbörja det hela på ett naturligt sätt. Vi ska tillbaka in på tisdag kl 08 då det är 13 dagar över tiden. Då ska vi inte få åka hem igen om det inte är fullt på förlossningen såklart. Kvinnor som redan är igång med att föda går såklart före.
.................Dagen har annars varit lugn och känslosam från min sida, bröt nästan ihop på Jysk för att vi inte kom hem med persienner som vi räknat med...haha stackars Kristian. Lite mat och lugn och ro och jag är mig själv igen och myser i soffan med Kristian och Tilda.

Lugn natt

Har sovit hela natten, knappt varit uppe för att kissa så ingen bebis som verkar ha bråttom ut inte. Inget mer vatten som läckt heller och det är bara småvärkar igen. I morgon hoppas vi på att det blir bebis vare sig han vill eller inte. Läkaren sköt ju som sagt fram dagen för igångsättning med hela tre dagar, hoppas på att det inte är en annan läkare där i morgon som ändrar beslutet. Tänker denna gång kämpa lite mer för igångsättning, jag orkar inte mer nu efter alla turer och besked. Lillkillen är dessutom inte så liten och det är ju ändå jag som ska klämma ut honom.