Jessica

Kristian är bortrest till Nice i helgen och jag är ledig så milo och jag hänger ihop ensamma. Eller så ensamma är vi inte för igår var Emelie och Alex här och idag ska syrran sova över. Alldeles för mycket gott har det blivit men härligt att ha besök och bara hänga ihop med dem. Har lite svårt för att vara ensam just nu och det har säkert något med alla graviditetshormoner och känslor att göra. Mycket tankar om hur det vore att bli ensam om något händer Kristian och hur jag skulle lösa allt då. Igår hade jag redan gått igenom de värsta skräckscenarion så idag har tankarna varit lite mer stabila och sansade. Men skönt att ha syster här hursomhelst.

Veckan i England hos Kristians syster var väldigt mysig och vi bara umgicks i huset och försökte att avlasta brudparet så mycket det gick. Milo kom väldigt bra överens med Lucas och Oscar deras två söner. Bröllopet var så fint och storslaget, jag grät i flera omgångar och även dagarna efteråt när vi kollade på bilder och videos. På bröllopsdagen blev det en tidig kväll för Kristian och mig då vi passade brudparets barn som en liten extra gåva och vi hade ju ändå Milo att natta så två pojkar till gjorde inget. Vi fick övernatta med barnen på ett väldigt gammalt fint hotell där även festen hölls alldeles i närheten. Vi missade större delen av festen men fick en mysig kväll på rummet och på morgonen vaknade vi upp med tre busiga pojkar som ville bada i det gigantiska badkaret :)

Resten av veckan flög iväg, vi gick lite på stan, åt luncher med hela släkten, gjorde en tågutflykt med ett gammalt ånglok och så blev vi lite småsjuka och krassliga allihopa innan det var dags att åka hem. Det var underbart skönt att komma hem hit till vår älskade lägenhet kl 02 och sova i sin egen säng.

Vi är på semester i England, på fredag är det bröllop för Kristians syster Minna och blivande make Dean. Vi bor hela veckan i deras hus. Milo stortrivs och leker fint med sina kusiner Oscar och Lucas. Livet är lugnt än så länge, vi försöker att hjälpa till inför bröllopet men idag tog vi en liten tur på "stan" i den lilla byn där vi bor. Är mysigt att bara vara här och umgås allihopa helt avslappnat och förväntansfulla inför fredagen. Jag ser fram emot att få klä upp mig ordentligt och gå på ett fint bröllop tillsammans med Kristian och Milo.

Milo var så himla duktig på flyget och det var endast sista halvtimmen som var helvetisk då han tröttnade på att sitta still just då man var tvungen att ha bältet på sig på grund av turbulens. Mina nerver i det ögonblicket i samband med hans skrikande får mig att tvivla på att överhuvudtaget åka hem igen, såg att det var hus till salu här faktiskt. Men måste säga att han var otroligt duktig och var mest intresserad av att titta ut genom fönstret. Han ärver nog inte sin mammas flygrädsla.