Svårt att vänja sig

Den 1a mars gick jag på ledighet inför bebis ankomst och kommer inte att jobba mer på över ett år. Tanken är svår att vänja sig vid, jobbet finns liksom alltid i bakhuvudet när jag tänker på veckan som kommer eller planerna i helgen. Det är svårt att ställa om sig på att inte behöva ta ställning till hur jag ska jobba, vad hinner jag göra och hur tidigt jag ska lägga mig på fredag kväll för att orka upp på lördagen. Jag älskar mitt jobb men trivs såklart väldigt bra med att få sova hemma varje natt, vakna varje morgon med barnen i sängen och ha varje helg tillsammans som en hel familj. 

Just nu känns det dock som om jag gick på ledighet lite för tidigt men det är så svårt att veta när jobbet behöver ett datum. Hur jag mår om två månader och vad jag orkar just då. Men vissa dagar är jag så trött, stel och tung och då känns det ändå som rätt beslut. Vi som familj behöver nog också tid på oss för att vänja oss vid att jag faktiskt är hemma. 

Omställningen har varit lite svår för barnen, Milo behöver mycket bekräftelse på att jag ska sova hemma, jag behöver upprepa och han vill höra att vi alltid ska vara tillsammans. Just nu vill ingen av barnen bli nattade av Kristian och vi gör ingen stor grej av det. Vi vet att det vanligtvis går bra och väntar bara ut det. Han är toppen min "man" så förstående och låter inte varken ego eller principer komma i första hand. 

Kommentera inlägget här :