En rolig grej han fick var fiskespö och flytväst som jag hoppas vi kan ge oss ut och prova snart. Stackars Milo bara som ger sig iväg med en mamma som inte ens slår ihjäl en fluga och en vegetarian till pappa som inte äter fisk. Det är ett dilemma för mig. Jag vill att Milo ska få en fin upplevelse men tycker inte att man ska fiska och ha ihjäl något levande för nöjes skull. Får man en fisk får man döda den och sen äta den tycker jag. Hur förklarar man för det lilla barnet att fisken man får upp ska man döda utan att framstå som ett monster i barnets ögon och utan att ge barnet intryck av att allt liv inte är värt att respekteras? Att vissa förtjänar att leva men andra inte. När jag var liten slängde vi i fiskarna igen men vissa hade ju fastnat så illa på kroken att det också hade varit grymt så de slog man ihjäl och åt eller så fick katten dem. Det var redan då viktigt för mig att fisken faktiskt skulle slås ihjäl och inte bara kastas på bryggan levande för att den "dör förr eller senare" som man såg att vissa gjorde. Ändå minns jag fiske som en väldigt mysig och rolig grej, jag hade en massa egna drag och ett eget kastspö. Jag tyckte det var roligast att kasta. Metade Jag så brukade jag låtsas ha bete på kroken bara, jag ville verkligen inte äta fisk och därför ville jag verkligen inte döda en fisk heller. Det var mysigt att bara sitta på bryggan och känna doften av vatten och se hur långt ner man kunde sträcka tårna och så spänningen i om man då kanske skulle ramla i med sin flytväst för det var så förbjudet men om man nu råkar ramla i så är det väl så. Flytvästen var en sådan allvarlig sak och skulle inte lekas med, den där visslan på som var så lockande och förbjuden fick bara användas i nödfall det visste man ju för det sa ALLA vuxna men ändå hängde den där och lät bara som en vanlig vissla när man till slut provade den lite försiktigt inne i skogen. Jag vill ge Milo dessa minnen och lära honom om livet och respekten för det som lever bland oss.
