Kort efter att jag skrev ett inlägg om detta så hade jag min första dejt någonsin, killen hette Kristian och var kompis till en kompis pojkvän.
När vi nu kollar på Sex and the city idag så slås jag lite av hur omogna och jobbiga karaktärerna är. I senaste avsnittet tvättar Miranda sin killes kalsonger och får syn på en bajsrand i dem. Lite äckligt såklart men jaja shit happens eller hur. Men det slutar inte där utan i nästa scen ska detta diskuteras med Carrie över en glass. Här blir jag lite förvirrad, hon är advokat och Carrie en bra skribent så det är inga dumbommar det här. Om jag skulle komma till min vän Emelie och inleda samtalet med "vet du...jag såg en bajsrand i Kristians kalsonger" så skulle samtalet liksom inte komma igång. Hon skulle inte vilja prata mer om saken och säkert tycka jag är knasig som tar upp detta samtalsämne. Var finns respekten för min kille och varför tror jag att hon är intresserad av min upptäckt?
Men för övrigt så är det en ganska rolig serie, man skrattar en hel del men framförallt känner jag att jag ser på den på ett helt annat sätt än för 7-8 år sedan. Ändå är kvinnorna i serien fortfarande äldre än vad jag är men vi befinner oss på helt olika ställen i livet och kanske har jag växt ifrån dem redan?
Jag njuter dock av att kolla på den, kan inte stänga av efter bara ett avsnitt.
