Jag försöker att tänka positivt och uppskatta att jag får gå en helt fullgången graviditet. Att allt har gått bra och att min bebis inte kommer att födas för tidigt. Jag uppskattar verkligen detta och är tacksam. Men kom igen....det vore kul och skönt att få detta gjort nu. Jag vill ju inte bli igångsatt och riskera snitt igen, vi kan väl få slippa det och få uppleva en "riktig" förlossning. Vakna och känna hur spännande det är att snart få ringa mamma som ska passa Milo, jobba på här hemma och sen ta oss till sjukhuset och få jobba tillsammans. Jag ska skrika och förmodligen gråta för jag gråter ofta. Jag misstänker att jag egentligen är en beroendepersonlighet för jag längtar så mycket efter lustgasen igen. Saknade den efter förra förra förlossningen. Jag vill fasen till och med krysta ut ungen trots att jag läst och hört att det känns som om man brinner där nere. Vi är redo nu bebis :)
10 kg upp tack vare denna mage. Jag är 153 lång och kan tala om att hela jag är en gravidmage. Inte så mycket längd att fördela bebis på. Tänk om man kunde vara lång och ha en söt liten kula bara :p. Idag har magen sjunkit en hel del och känns som om bebis tänkt krypa ut eller något. Det trycker på neråt nu
