Jag som redan var irriterad sa till henne att det faktiskt blir mycket lättare om man bara går och låtsas som ingenting och som ägare visar att den där hunden är väl inget att bry sig om. Jag lovar att jag sa det på ett trevligt sätt och avslutade med att säga trevlig helg. Jag lägger mig aldrig i andras hundägande men alltför ofta möter man hundmänniskor som gör på detta vis. De håller hårt i sina hundar, stannar och tittar och det säger sig ju självt att hunden då tror att det faktiskt är något att vara spänd över eller att nu kommer det en intressant/farlig hund som matte inte gillar.
Var tvungen att skriva av mig, har stört mig massor på detta en tid mest pga att jag inte har en alldeles perfekt hund, hon reagerar spänt på detta sätt och egentligen är det väl inte så konstigt. Det mest idealiska vore ju att jag kan möta hundar trots knäppa hundägare, att Tilda oavsett bryr sig mer om mig än hunden men så är inte läget nu. Men tänk dig själv om du ska möta en annan människa på en väg, vad är lättast? Om den människan stannar upp och spänner sig och stirrar eller lugnt bara passerar? Hur lugn blir man av det första alternativet?
Jag och Kristian övar som sagt på hundmöten och vi gör det genom att inte göra en stor grej av det, den där hunden är väl inge intressant, skit i den Tilda. Bryr hon sig om den talar vi bara om att vi inte vill det genom att få henne uppmärksam på oss.
Nu har jag fått gnälla av mig lite i denna fråga :)
Jag hämtar tips och inspiration från denna kille. Tycker han är bra att lära av
http://www.youtube.com/watch?v=eZwfVAFKnSI&feature=player_embedded#!