Jessica

Sol, Cosmopolitan och en filt tillsammans med Kristian och hundarna i djurgårdsparken. Vi satte oss i skuggan under en stor ek. Det kan låta löjligt men ibland är det bästa man kan göra att bara vara tillsammans med Kristian och sitta tysta med varsin tidning på filten en bra bit bort från alla andra. Hundarna verkade trivas med att också bara ligga i skuggan. Mamma kom senare och vi åkte hem för att käka pizza innan mormor skulle firas. Hela dagen har jag haft en känsla i kroppen och har frågat Kristian om vilka fönster som var öppna och jag ville åka hem för att kolla att allt var ok, men jag sa inget. Nu när vi kom hem var min första instinkt att ropa på Kiera (vår innekatt). Jag visste av någon anledning att hon var ute och mycket riktigt kom det en skakig katt ut ur buskarna. Tydligen så har hon pressat sig ut ur något av fönstren och jag kände det på mig men jag förstår inte hur. Nu är man lite nojjig över detta en tid framöver kanske.

Annars så blev Robinsonfinalen en stor besvikelse och att det efter alla tävlingar och personliga insatser ändå ska avgöras som någon form av populäritetstävling är löjligt. Hela tävlingen i år har man haft en känsla av att vara tillbaka på högstadiet där det coola gänget styr eller så är det en kliché av någon High school film där Christian Ternstedt får spela huvudrollen i den svenska versionen av Mean Girls med Lindsay Lohan. Nej Robinson var en stor besvikelse med populäritet som den främsta tävlingsgrenen.